Främlingen sammanfattning kapitel

Den främling börjar med det faktum att huvudpersonen mersault upptäckte sin mors död, som dog i ett ålderdomshus. Mersault påverkas inte särskilt av vad som händer, men fortsätter att leva som vanligt. Bland annat deltar han i ett dopp på stranden dagen efter begravningen, samtidigt som han inleder ett mycket romantiskt förhållande med en vacker kvinna. Slutligen åtalas han och skickas till domstol efter att ha dödat en Arab som en del av några slumpmässiga händelser.

Vid rättegången anses han vara en mycket känslomässig, nästan omänsklig varelse som verkar sakna det mesta som har att göra med mänskliga främlingen sammanfattning kapitel.

Som ett resultat av sin litterära produktion tilldelades Albert Camus Nobelpriset 6 år innan hans kollega Jean Paul Sartre avstod från att ta emot det. Avhandling: analys av "promotion". Fotnot: med det speciella språket i den här boken och det faktum att jag bara läste den av författaren, gissar jag hur språket i den här boken ser ut och varför.

Eller kanske igår, jag vet inte. Huvudpersonen, liksom berättaren Meursault, beskriver allt omkring honom som en serie händelser, alla böter, till synes slumpmässiga val. Han har avvikit från det franska kontrollerade Algeriska samhället där han bor, han är en främling i sitt land. Han känner ingen glädje, ingen sorg, han reflekterar aldrig över sitt liv. Han styrs endast av sina mänskliga motiv.

Sättet att uttrycka denna likgiltighet till livet görs så enkelt och smidigt utan några tillägg; det är en främling som berättar en historia. Det finns inga utökade visuella porträtt av karaktärerna, inga bilder av miljön, allt beskrivs av Meursault på ett kort och ofta mycket slående sätt. Och när han berättar för honom pratar han med sin omgivning.

Mersault drivs av en slags absurditet att sträva efter sanningen, som han inte kan kontrollera, därav hans spontana, "skrikande" ibland negativt uppfattade beteende. Jag svarade att det inte spelade någon roll för mig. Raymond är en granne som bor ett par trappor, någon som kontaktar honom på jakt efter en vän och någon för att få bekräftelse. Raymond pratar om en kvinna han vill hämnas på och vill att Msault ska hjälpa honom.

Således blir han så småningom mer och mer involverad i konflikten mellan sin främlingen sammanfattning kapitel vän och den arabiska kvinnans bror, vilket slutligen leder till mordet på Meursault. Jag finner två mycket intressanta citat ur Mats vals artikel, det första på franska, originalet, det andra på svenska från en något märklig upplaga.

Je Suis Vila XX Orörlig. Mais Dance La Chambre du Vieux Salamano, Le Chien A G Xxmi Sourdement "" jag kunde bara höra bultarna i templen, och jag stod stilla. Men i gamla Salamanos rum stönade hunden långsamt. Mitt i detta hus, där allt sov, steg ljudet av ett klagomål långsamt upp, liksom en blomma född av tystnad. Wahl bestämde att översättaren inte på eget initiativ kunde lägga till meningen, men drar slutsatsen att den måste ha härrört från ett tidigt manuskript där några senare återkallade meningar förekom.

Efter att ha tänkt på det inser du sedan vilken typ av språk han försökte skapa, ett utan metaforer och dekorationer. Som Algeriet själv, som har besökt landet flera gånger, kan jag titta på dessa främlingar ur ett annat perspektiv. Fransmännen var kolonialister som ville ta över, förändra, tämja, skola och förena Barbarlandet med Frankrike och på sikt i hela Medelhavsområdet.

Men detta, i de franska, vackra och rättfärdiga slagordens ögon, var i praktiken helt tomma för makt; som ges intrycket i boken, Det fanns en enorm, osynlig mur mellan folken, översatt franska matchade inte med mörka ben. Men Mersault anser inte att araber är rasistiska, och boken är lika icke-rasistisk, en kritik som uppstod efter bokens efterdyningar.

Han anser dem bara om det enda han kan, genom en mans ögon, att livet isolerades från gruppen och därför var båda föraktliga, rädda och, viktigast av allt, omedvetna. Denna användning av termen "Araber" som en homogen grupp utan nyanser beror på Camus empiriska erfarenhet av klimatet i landet under sin ungdom. Det är uppenbart att främlingens visioner och tankar om "andra" till stor del kännetecknades av hur Camus upplevde och levde i Algeriets tidiga tal, därav den realistiska tonen i hans språk gentemot araberna.

Anteckningen är Bene, inte "Algir", eftersom de inte var i Frankrike. På deras pass står det "Fransais Musulman", en fransk Muslim, som i praktiken var en halv medborgare. Med detta syftar jag bara till att påpeka varför detta uttryck användes och att betona realismen i Camus användning av det. Den första arabiska personen han möter i historien är en sjuksköterska på sin mors bår.

Det var ett slips över näsan, så det var lågt. Hon behandlar honom känslomässigt med huvudet böjt. Det finns duvor och svarta gårdar.Människor är vita i huden. Samtidigt, under andra världskriget, fick han en plats som lärare när judiska lärare inte fick arbeta under Vichy-regeringen, när han alltmer började koka över i den arabiska befolkningen efter kriget, vilket skapade en nationalistisk rörelse som Camus aldrig Det stärktes, trots att han kämpade för de infödda, och hans rättigheter utvidgades.

Den palestinske författaren och professorn Edward sade att han också påpekade hur araberna blir en namngiven anonym stiftelse för europeisk metafysik i Kamsu. En slags postkolonial konversation, artikulation från en anonymiserad. Mordet begås i ett slags blindt tillstånd, i solen, i värmen, i form av araber som sämre - som en bild av Frankrikes blinda syn i situationen, i sin roll i Algeriet.

Det faktum att han dödade en Arab är inte heller från det brott som han dömdes för, men främlingen sammanfattning kapitel är det faktum att han inte sörjde sin mor tillräckligt som tvingar honom att avrättas. Modernt som Ursprung, lojalitet mot ogrundade värderingar; kristendom, upplysning, modernitet. Värden som Mersault ignorerar eller inte uppfattar som relaterade till det.

Ordet främling har en dubbel betydelse på franska, och delvis i vår mening är någon okänd, någon är utlänning, men också i betydelsen främmande. Är Morceau en främling, inte bara i sitt eget liv i filosofisk mening, utan också bokstavligen en utlänning i Algeriet? Och någonstans där ute blir Meursault denna absurda hjälte som Camus vill ha mer än honom, ett slags negativt för den dekorerade bilden av det koloniala samhället.

Någon som inte leker med och därmed avslöjar systemets grymhet och ogenomtränglighet - ja, absurditeten? En fransman, en västerlänning som en främling i ett paradigm, en doktrin som vill göra världen till sin egen.