Kränkning av rätten till rättvis rättegång

När frågan ställdes omformulerades den till vittnena av översättaren eller den thailändska åklagaren, och i vissa fall båda. Ibland var det en diskussion mellan åklagaren och översättaren, som sedan gav ett svar till vittnet. Det visade sig också att vittnena bland annat fick hjälp av andra personer på plats i Thailand. Förhören gick också fel på andra sätt.

Denna procedur har lett till flera nackdelar för honom. För det första kunde han inte ställa direkta frågor till vittnena. För det andra kunde varken försvarsadvokaten eller domstolen ingripa mot den thailändska åklagarens och tolkens regelbundna deltagande i vittnesbördet. För det tredje finns det en risk att de svenska domstolarna har kommit till domstol på andra uppgifter än de som faktiskt lämnats av vittnena.

Delar av uttalandena kan komma från, eller åtminstone förvrängas av, en thailändsk åklagare eller översättare. Förfarandet innebar en konkret och synlig inblandning i de grundläggande garantierna för rättssäkerhet. Felen är så pågående att det inte hjälper till med noggrann utvärdering av bevisen. Bevisen i fråga borde ha avvisats eller genomförts genom en uppdaterad utfrågning i Sverige.

High Court gjorde emellertid inte det, utan använde informationen som grund för sitt beslut. Dessutom avvisade High Court hans begäran om att höra tolken i fråga, medan tolkens skriftliga yttranden tilläts som bevis. Kanslerns bedömning av AC-kravet gäller ersättning för ideell skada. Enligt kapitel 3. Ersättning för sådan icke-materiell skada får utgå i enlighet med 2 kap.

Reglering innebär att staten vanligtvis inte är skyldig att kompensera för icke-materiell skada som uppstår vid utövandet av makten. Enligt högsta domstolens praxis, först och främst fallet med NJA S. I provet måste denna bestämmelse tolkas i överensstämmelse med konventionen. När det gäller ersättning för icke-materiell skada, enligt Högsta domstolen, de begränsningar som följer av 2 kap.

Således kan ersättning för oavsiktlig skada vid brott mot konventionen som regel inte baseras på Ersättningslagen. Sådan ersättning kan dock utbetalas utan särskilt juridiskt stöd om det krävs för att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt konventionen. Detta innebär en skyldighet enligt artikel 13 i konventionen att tillhandahålla rättsmedel på nationell nivå för att bekämpa överträdelser av konventionen.

AC hävdar inte att domstolsförfarandet innefattade ett sådant brott mot sekretessen, vilket är en förutsättning för ersättning för icke-avsiktliga skador enligt Ersättningslagen. Justitiekanslern kan inte heller se att så blir fallet. Därför är frågan om det har skett en sådan överträdelse av Europakonventionen som kan kränkning av rätten till rättvis rättegång ansvarig för skador på staten i enlighet med högsta domstolens praxis.

En kort beskrivning av rätten till en rättvis rättegång. Rätten till en rättvis rättegång behandlas i artikel 6 i Europakonventionen. I artikel 6. Frågan om huruvida det har skett en kränkning av rätten till en rättvis rättegång, enligt EG-domstolens rättspraxis, måste bedömas mot bakgrund av det rättsliga förfarandet som helhet. De särskilda minimirättigheter som avses i artikel 6.

Vad som exakt ingår i det allmänna begreppet en rättvis rättegång är svårt att sammanfatta. Grundprincipen är kränkning av rätten till rättvis rättegång att domstolen måste höras av domstolen. Detta innebär att partiet ska ges möjlighet att uttrycka vad han eller hon har att säga till stöd för sina ståndpunkter. Ett kännetecken för en rättvis rättegång är också att parterna är lika i processen och att förfarandet inte gynnar den ena på bekostnad av den andra.

Till exempel bör en kriminell svarande inte ha sämre möjligheter än en åklagare att utföra sina handlingar i domstol. Principen om parternas jämlikhet är nära relaterad till principen om motsägelsefullt förfarande. Denna princip syftar till att säkerställa att båda parter lär sig om allt material i domstol och att de har samma möjligheter att ringa bevis och utföra sina handlingar.

Precis som den tilltalade ska ha tillgång till handlingarna i detta fall och ges möjlighet att ifrågasätta deras värde som bevis, bör han eller hon också kunna angripa den muntliga bevisning som åklagaren kallar.

Därför bör det finnas rätt att ställa frågor till vittnen för att få ytterligare information eller visa brister i sina uttalanden. Som regel kan domstolen inte basera den dömda personen på muntliga uttalanden från personer som svaranden inte hade möjlighet att förhöra i något skede av processen, bland annat. NJA P.För båda parter är det dock den nationella domstolen som avgör om bevisen är relevanta.

Nationell lagstiftning får fastställa villkor för hörande av vittnen, förutsatt att villkoren är lika för båda parter. Endast i undantagsfall har EG-domstolen synpunkter på de tillåtna bevisen. Mer detaljerat om AK-domstolen deltog justitiekanslern i tingsrättens och Högsta domstolens beslut och protokollet från domstolens huvudförhandling. Justitiekanslern deltog också i översättningen av de vittnesmål som åklagaren lämnade in till High Court och rapporten om ett vittnesmål som AK lämnade in.

Dessutom noterade Justitiekanslern bland annat andra relevanta handlingar från handlingarna. När det gäller de två vittnena, bland annat. Båda vittnena hördes i Thailand av den svenska polisen under förundersökningen. Vid rättegången begärde åklagaren att förhören skulle hållas via en videokonferens med den svenska ambassaden i Bangkok. AK motsatte sig detta och begärde att förhandlingen skulle godtas av vittnen som deltog i tingsrätten.

Således kallade tingsrätten vittnen att delta i förhandlingen den 12 December, men vittnena dök inte upp, och det visade sig att de inte heller hade för avsikt att besöka ambassadens video från ambassaden. Enligt vad som informerats fanns det inget stöd i thailändsk lag för att se till att vittnena inträffade i Sverige eller på ambassaden genom tvångsmedel.

Genom kontakter med justitieministeriet och thailändska myndigheter undersökte tingsrätten vilka möjligheter vittnena behövde höra. Bland annat tingsrättens överväganden. Efter att ha vägt fördelarna och nackdelarna med de olika alternativen valde tingsrätten ett förfarande som innebar att förhandlingarna skulle överlämnas till domstolen i Thailand och överföras till tingsrätten via video.

En officiell ansökan om internationell rättshjälp har lämnats in. Vittnesmålet ägde rum den 18 februari, domstolen, åklagaren, käranden och AK och hans advokat var närvarande i tingsrätten. Två vittnen besökte en videolänk från en rättssal i Thailand. En tolk, den svenska polisen och ett antal Thailändska åklagare, domare och andra tjänstemän var också på plats vid domstolen i Thailand.

Tolken åberopade Svenskys tolkning och utsågs av tingsrätten till tolk vid förhandlingen. Hur försvaret ska utformas är i huvudsak en fråga mellan svaranden och hans försvarsadvokat. Det framgår av EG-domstolens praxis att myndigheternas ingripande krävs, utom i fall där försummelsen av försvararen är uppenbar eller det är särskilt lockat till myndigheternas kunskap. Se Hans Danelius, A.

Det faktum att rättegången måste genomföras rättvist anges också i kapitel 2. Principerna för en rättvis rättegång inkluderar bland annat. Således bör High Courts beslut elimineras, han kunde inte göra en begäran om att ändra den offentliga försvararen kränkning av rätten till rättvis rättegång processen i High Court. Han hävdar också att han inte visste vad som framkom i den extra polisintervjun med I.

Enligt vad som anges i den extra polisrapporten, C. High Court hänvisade också utredningen och åklagarens ståndpunkt i frågan om den ytterligare förhandlingen till sin advokat och rättegångens företrädare. Vanligtvis uppfylls kravet på ett kontroversiellt förfarande genom att låta agenten dela dokument och de ges möjlighet att kommentera.

På samma sätt kan svarandens oförmåga att ställa frågor till förhöraren som regel anses att den anklagade har avstått från sin rätt att förhöra denna person. Jfr. Högsta domstolen för ny behandling. Den 9 April meddelade Ranesson följande beslut. Orsak bakgrund 1. Tingsrätten dömde C. villkorlig frihet från ett tidigare fängelsestraff förklarades förlorad, och C. grunden för tingsrättens beslut var bland annat.

Hon hördes dels om stölden som riktar sig mot henne och dels om stölden som riktar sig mot en annan kärande. Hon fick kränkning av rätten till rättvis rättegång skadestånd för överträdelsen av fordran, som avvisades. Samma dag som tingsrätten meddelade målet, C. beslutet överklagades av C. På begäran av den andra svaranden, ytterligare polisförhör genomfördes med I. vid förhandlingen, hon gav bland annat ny information.

Varken åklagaren eller någon av de tilltalade begärde ytterligare förhör i Högsta domstolen som ett resultat av vad som framkom i polisförhöret. Högsta domstolen ändrade tingsrättens beslut endast på ett sådant sätt att en av handlingarna klassificerades som stöld istället för grov stöld. På begäran av C. Han vet att hans tidigare försvarsadvokat utsågs till assistent till käranden först efter domstolens beslut.

Den tidigare försvararen av H uppgav att han på grund av passet utsågs till assistent till käranden för I.Han uppgav också att han är för S. Reglerna om försvarare 9. Försvararen, med omsorg och omsorg, skyddar rätten till höger, och för detta ändamål kommer att arbeta för verklig täckning av frågan. En person bör inte vara försvarare om han eller hon har utsett en misstänkt eller ekonomisk relation med personen, och omständigheterna är lämpliga för att minska förtroendet för förmågan att observera vad som agerar för försvararen.

Den som har tagit ställning i ett ärende som domare eller verkställande direktör i domstol eller som företrädare för en motpart bör inte vara försvarare. Se Kapitel 21. Som regel utses en offentlig försvarare av en advokat som är lämplig för uppdrag. I sin verksamhet måste en advokat utföra uppgifter som har anförtrotts henne eller dem och följa god rättspraxis.

Enligt lagföreningens vägledande regler enligt reglerna för korrekt rättspraxis är en advokats huvuduppgift att visa lojalitet och lojalitet mot klienten. Advokaten ska inte acceptera uppdraget om det finns en slutsats. En konsekvens av intresset kan finnas om advokaten hjälper eller tidigare hjälpt motparten, även om det gäller en annan fråga.