Forskning om krishantering

Digitalisering påverkar både arbetsmetoderna i media, på grund av tillväxten av nyheter, interaktivitet och konvergens mellan olika format. Tidigare ersattes i princip ett informationsflöde genom myndigheterna genom nyhetsmedia för allmänheten av nätverkskommunikation, när myndigheterna i sociala nätverk kommunicerar direkt med medborgarna och medborgarna direkt med varandra.

Detta innebär nya förutsättningar för samhällets Kris och riskfyllda kommunikation, för dem som förvärvar tolkningspreferenser och genom vilka kanaler. Under fyra decennier har JMG forskat om hur myndigheter, media och medborgare agerade och kommunicerade i relation till sociala risker och kriser. JMG: s forskning om kriser och risker bygger på ett tydligt medborgerligt och socialt perspektiv och behandlar frågor om risk-och kriskommunikation baserat på teorier om demokrati, regering, kultur, teknikutveckling och anpassning, normer och institutioner.

Problemen, som särskilt uppmärksammas av forskargruppen, är relaterade till allmänhetens och myndigheternas användning i samband med sociala kriser och risker, förtroende för myndigheter och medier och journalistiska arbetsmetoder. Forskningen omfattar fallstudier och analys av longitudinella förändringar, samlingar mellan redaktionella miljöer och mellan olika länder.

Forskningen präglas av en grundlig dialog med ansvariga myndigheter och redaktionella miljöer. Vid behov bör stadsdelsförvaltningen - den regionala nivån - kunna stödja kommunerna. Om det finns behov av ytterligare resurser bör centrala myndigheter kunna komma in, det vill säga forskning om krishantering central eller nationell nivå. Som deltagare kan Sverige också få stöd från EU.

Tack vare annat bi - och multilateralt samarbete kan Sverige också få ytterligare stöd på internationell nivå. En kris som drabbar en stor del av samhället kan forskning om krishantering ett omfattande samarbete mellan myndigheter, företag och andra organisationer på olika nivåer i samhället. Gemensamt ansvar kan ställa stora krav på samordning av åtgärder.

Kritiska beroenden mellan olika socialt viktiga åtgärder ställer krav på samarbete på sociala områden såväl som i tvärsamarbete. Principer för krisberedskap vid den svenska krisen de viktiga principerna för svensk krisberedskap är: Ansvarsprincipen är att den som ansvarar för aktiviteter under normala förhållanden också gör det i en kris.

Ansvaret ligger också i samarbete och samordning med andra deltagare så att samhällets gemensamma resurser kan användas och utnyttjas effektivt. Principen om närhet-krisen beaktas där den inträffar, av de närmaste och mest ansvariga. Jämställdhetsprincipen-i krisetider bör organisationer och arbetsmetoder baseras på vad som tillämpas under normala förhållanden.

På grundval av dessa principer är viktiga ansvarsområden och samarbetsstrukturer: Geografiskt ansvar-kommuner, länsstyrelser och regeringen ansvarar för sina respektive geografiska områden och för den nödvändiga planeringen.samverkan och samordning sker både före och under krisen. Ansvaret omfattar också omfattande information om krisen för allmänheten och media.